Årtal

 Skaparkalender

1970
Jag kommer ut som människa den 12 januari, klockan 02.15 på Södertälje BB. I samma stund stannar klockorna och ljuset släcks i salen. Orsak: strömavbrott. Djupare innebörd: oklar.

1973
Jag får ett barntrumset och sjunger och spelar trummor tillsammans med mina två äldre systrar. Vi uppträder i kyrkor och är under följande år på ständiga turnéer tillsammans med “Strandgårdsbröderna” (fd missbrukare från det kristna behandlingshemmet där mina föräldrar arbetade)

1974
Jag skriver min första låt: “Fågeln i trädet” Det är hela första versen. Vers 2: “Häxan i slottet” och vers 3: “Trädet i skogen”. ( Sa inte den sången allt som behöver sägas om frihet, rädsla och längtan!?)

1975
Min lillebror Bennie föds. Familjen åker till USA. Vi sjunger i kyrkor där.

1977
Jag börjar i första klass i Rönninge skola, iklädd en rödblårutig slipover och glugg mellan framtänderna. Spelar blockflöjt jättedåligt.

1978
Vår familj spelar in en kassett med titeln: “Vi är en lycklig familj” och fortsätter att spendera många helger på resor genom Sverige i “Strandgårdsbussen”.

1979
Vi flyttar från idyllen Rönninge utanför Stockholm, till Göteborg city. Mamma och pappa blir föreståndare för nytt behandlingshem. Blir kallad “Stocken” (stockholmaren) i skolan på Guldheden. Är inte alls svårt mobbad, men börjar utveckla ett slags utanförskapskänsla.

1980
Blir varse om livets ändlighet när min medresenär på spårvagnen från skolan, den lite udda, mulliga tjejen Jane, dagligen tar avsked med orden: “Vi ses i morgon, om vi inte är döda då!”

1981
Tillbaka i Stockholm, vi bosätter oss på Nalen (legendariskt jazzpalats som då var behandlingshem) Jag börjar skriva dikter; socialrealism om uteliggare och Jesus Räddaren. Går i skolan på Östermalm. Blir varse om klassamhället när jag är hemma hos klasskompis med hembiträde iklädd spetsförkläde och hätta på huvudet och den 11 åriga sonen fräser åt henne att ta fram mellanmål.

1982
Vi spelar in en ny kassett med familjen “På uppdrag av Jesus” heter den. Vi är inklippta på Förklaringsberget tillsammans med Jesus på framsidan. I skolan sätter vi upp en föreställning av Törnrosa. Alla föräldrar och syskon kommer och tittar. Jag spelar… häck.

1983
Vi flyttar till Wenngarn – nytt behandlingshem – utanför Sigtuna. Börjar i högstadiet, återigen “den nya killen i klassen”.

1984-86
Är långhårig och lite poppis bland tjejer, inser jag tjugo år försent. För upptagen av nojor. Skriver dikter. Träffar min blivande fru för första gången. Hon gör mig väldigt nervös. Skriver dikter. Spelar mycket trummor med hörlurar. I skolan har vi ett band som spelar jazzstandards. Alla lärare tycker om oss. Inga elever tycker om oss. Vi har vårt första gig, får spela en låt efter en samling med anledning av Palme-mordet. Stämningen är tryckt.

1986
Flyttar in hos mormor & morfar i stan för att gå gymnasiet på södermalm. Går på Reklam & Dekoration för att jag tyckte om att rita. Börjar spela gitarr. Sätter ackord och melodi till mina dikter. Det blir låtar!

1988-89
Tar studenten. Spelar en låt med Bo Diddley-komp a lá “Faith” med George Michael på kristen ungdomskonferens i Elmia-hallen i Jönköping. Får mycket respons och mersmak för scenbekräftelse. Går musiklinje på Folkhögskola.

1990
Gör lumpen som samvetsöm pacifist efter att ha hävdat för psykolog att jag kommer att be till Gud hellre än att använda vapen även om min familj svävar i livsfara. (Tveksamt svar på tveksam frågeställning. Varje civiliserat samhälle borde väl bara acceptera att någon vill undvika vapen så långt det är möjligt..?) Blir placerad i Svenska kyrkan i Partille. Uppskattar ett mindre karismatiskt, mer stillsamt uttryck för tro.

1991
Tillbaka i Stockholm, skriver låtar. Lyssnar på 70-tals soul (S.Wonder,M Gaye) & Mauro Scocco. Startar Tommie Smajls Poporkester med några kompisar. Vi har vår första spelning. Bandet är vårt liv.

1992-93
Jag skriver låtar om att människor på djupet är lika och att vi inte ska vara så rädda för varandra. Vi spelar in demos med T.S.P., gör konserter och blir poppis i frikyrkor. Sonet nappar på vår demo, det planeras skiva men vi är för otåliga för att vänta. Vi spelar in på egen hand och får distribution på Viva records.

1994
Singeln “På samma planet” kommer ut. Den börjar spelas frekvent i P3. Vi är lyriska. Skivan med samma namn kommer ut. Vi har release på då populära nattklubben Gino, P3 spelar alla(!) spår på plattan (Dock ingen riktig enskild hit) Vi spelar i teve och turnerar mycket. Spelar bland annat på gala i Globen och i Kungsträdgården under Vattenfestivalen efter The Cardigans. I Norge går vi upp på landets topp 10 i radio. Vi åker dit och spelar på norska Bingolotto. I en liten krets och del av livet är jag popstjärna och i en annan kör jag transporter och bär möbler till och från Nalen, tömmer dödsbon och liknande.

1995
Blir tillfrågad om att skriva krönikor och ingå i redaktionsrådet för tidningen Trots Allt. Tackar “ja”. Spelar en hel del med Anna Stadling och Per Höglund i trion: A T P (Anna, Tommie, Per) Lyssnar på Joni Mitchell & Bristol-vågen (Massive Attack, Portishead) Skriver låtar om rätten att få mogna långsamt och vikten av att bromsa tillvaron. Börjar spela in en ny skiva med T.S.P. Jobbar extra som personlig assistent och elevassistent.

1996
Vi ger ut uppföljaren: “Det får ta den tid det tar” med ny bandsättning. Den spelas också frekvent i radio och vi turnerar en del, men har vår sista spelning i december. Lusten dog. Går Poppius journalistskola.

1997
Gifter mig. Tar ett fast jobb i Svenska kyrkan som ungdomsledare för att samtidigt bli vuxen och betala räkningar. Startar bland annat skrivargruppen Unga Poeters Sällskap där. Vi blir gravida. Får veta på ultraljudet att det är två barn därinne. Jag blir spontant & uppriktigt jätteglad fast jag just innan slängt ur mig: “Bara det inte är tvillingar”.

1998
Mina söner Isak & Oliver föds. Är lyrisk, lycklig, lite förskräckt, vaken och trött mest hela tiden. Sover på tunnelbanan till och från jobbet. Skriver så småningom texter, kåserier om “vuxentraumat”. Börjar samla på dem.

1999
Skriver fler texter och sånger om “vuxentraumat”. Närmar mig trettiostrecket, funderar på vem jag har blivit och varför? Ser tillbaka på barndomen, ser att mina egna barn börja likna människor. Upptäcker Bob Dylan (bättre sent än…)

2000
Ger ut boken “Är jag vuxen nu?” på Cordia, samt en soloskiva: “Nästan som gudar” på Slingshot. Har dubbelrelease på Tantogården. Skivan är bra tycker jag, men säljer dåligt.

2001
Blir – tillsammans med Tomas Anderson Wij, Annika Gillberg, Johanna Nilsson med flera under Tomas Boströms överseende – bjuden på resa till Toscana för “framtidens psalmförfattare” som det står lite felaktigt i några tidningar. Skriver låten “Levande ikon” med utsikt över en sagolikt vacker olivlunds-sluttning.

2002
Jobbar fortsatt i Svenska kyrkan, samt i mindre ny tjänst som skribent på Trots Allt. Skriver nya låtar. Är trött på navelskådandet och skriver istället om människor jag möter.

2003
Spelar under sommaren in skivan “Levande ikon” tack vare Robban Ivansson som gjort alla mina skivor. Börjar jakten på skivkontrakt igen. Får napp, men allt rinner ut i sanden. Skriver dikter… Blir inbjuden att skriva bidrag till en ny psalmbok “Psalmer i 2000-talet” och bjuden på en resa för detta, återigen till i Italien (thank heaven!) med bland andra Mikael Wiehe (som senare omskrivs som olämplig för detta i tidningar för att han inte är troende nog, vem bestämer sånt!?) Py Bäckman, Ylwa Eggehorn, Per Harling, Tomas Boström med flera. Börjar skriva intervjubok om före detta missbrukare på uppdrag av Erik Edin Stiftelsen.

2004
Tar mod till mig, uppmuntras av kompis, och går på ett Poetry Slam (tävling i estradpoesi) som jag länge kollat in från sidan. Åker ur den tävlingen direkt, men får blodad tand och försöker igen. Vinner och går via ytterligare tävlingar vidare till Poetry Slam – SM i Avesta. Slutar på en blygsam, men hyfsad 17:e plats (av 60) och känner mig rik av nya vänner och dikter.

Skriver färdigt intervjuboken “Botten upp” om missbruk och att börja om, som ges ut på sommaren av Erik Edin-stiftelsen.

Tar mod till mig igen och startar eget skivbolag “Salvadore! Produktion” Ger ut CD:n “Levande ikon”. Skriver kontrakt med bokningsbolaget “Reliable”. Skriver distributionsavtal med Naxos. Har nu samma distributör av min musik i Sverige som Bethoven, Bach och Mozart. Orsak: Naxos är stora på klassisk musik. Djupare innebörd: oklar.

2005
Två veckor i början av året bor jag i låtskrivarföreningen SKAPs lägenhet längs den spanska solkusten – som värsta Evert Taube-snubben – skriver nya sånger och lever på de veckorna resten av året, åtminstone mentalt. Åker till Hildesheim/Tyskland i augusti, för en konferens om de sjungna partierna i mässans liturgi. Inser efteråt att de alternativa psalmer jag har försökt skriva de senaste två åren – med lite välvilja och i fria tolkningar – är en mässa! Skriver till ett Gloria (typ gudstjänstens: ”Åh, Tack! Tjoho!”) och en predikan som är en berättelse om min morfar. Har sedan en mässa för ambivalenta. Robban Ivansson ringer lägligt och frågar om vi inte ska spela in en ny skiva, trots att jag fortfarande inte har betalat av allt på den förra. Snäll kille… Vi börjar spela in.

2006
Talking music hjälper mig att ge ut cdn Mässa för ambivalenta den 8 mars. Bonnier/Amigo distribuerar. Framför Mässa för ambivalenta i sin helhet i 20 kyrkor/församlingar, samt sånger ur den i diverse kyrkor och konsertlokaler under året. Fin respons, skön delaktighet & glädje! Blir Stockholmsmästare i Poetry Slam. Gör skrivarkurser och inleder ett spännande psalmskrivarprojekt med musikelever på Fryshuset. Den 15 december föds Elvira Sofia Sewón – en efterlängtad, älskad  och onödigt snygg dotter! I samma veva separerar jag och min fru… tungt.

2007
Reliable lägger ner sin bokningsdel, men jag får en ny bokare; Parapluie, som nu hjälper mig att ta emot regnet av förfrågningar…hehe. Jobbar fram ett nytt poesi/musikprogram ”Hallå, jag är också utanför!” som jag erbjuder arrangörer och turnerar vidare med Mässa för ambivalenta, som tycks ha lång livslängd!

2008
Tar steget ut, som påbörjats 07, och börjar frilansa på heltid med min musik och mitt skrivande – och det bär! Blir inga stålars över direkt men mer energi och lust i det jag företar mig. Blir dubbelboende med en lägenhet – som jag kallar ”70talet” på grund av inredningen – i Gävle där jag numera har mina älskade barn. Och en lägenhet – som jag kallar ”60talet” av samma orsak – i Stockholm, där jag har flest jobb och mitt sociala liv. Börjar spela in lite demos på nya låtar som kommit till ur separation och uppbrott. Genom det inspirerande psalmprojektet med Rockmusikerlinjen på Fryshuset, har jag lärt känna Magnus Bodin och Irma Schultz Keller och Irma & jag gästar båda på Magnus skiva ”Nådens ordning”. Efter det sätter vi ihop ett gemensamt konsertprogram som vi gör 20 spelningar på under året. Spelar också fortfarande frekvent Mässa för ambivalenta runt om i landet. Under hösten spelar jag och Robban in en ny skiva ”Sår i solen” – 11 låtar om uppbrott och nytt livsmod. Först har vi något slags dogma-tänk, det vill säga att vi ska göra’t själva, men det slutar i att vi släpar dit ett gäng begåvade kamrater ändå som spelar och sjunger så fint så. Trummaskinerna behåller vi dock, och det skapar ett lite nytt ljud i källarn’.

2009
Salvadore! produktion, det vill säga; Jag, gör en licensdeal med Talking music/Bonnier Amigo och släpper ”Sår i Solen” + samlingsskivan ”Från Smajl till Psalm” den 22 april. Första singel från skivan blir ”Rotad/Skör” – om längtan och ambitionen att samtidigt vara både streetsmart och känslig konstnär…Vi firar vår tvillingrelease på Lilla hotellbaren, Scandic Malmen den 20 april! Pappan känner lycka och välsignelse…
Under ett par semesterveckor sitter jag på Storholmen och börjar skriva på en samling noveller som jag kallar ”Huskroppar”, och handlar om människor i ett hyreshus med olika slag av ensamheter.

2010 – 2012
Oh my God! är namnet på ett gymnasieskolkyrkoprojekt i Gävle som jag jobbar med. Fryshuset är min arbetsplats i Stockholm. Ägnar mig mer åt att inspirera ungas skrivande än att inspirera mitt eget, men skrivboken är fortfarande min bästis när det kniper. Under semesterveckor jobbar jag vidare med ”Huskroppar” som mer börjar likna en roman. Skriver några sånger att använda i jobbet. Tack vare arbete i Sofia församling får jag 2012 tillgång till en skrivarstuga i Vita Bergen i Stockholm. En romantisk dröm för en sån som jag! Men också en praktisk hjälp att fokusera. Börjar samtala med Studieförbundet Sensus om idén att skriva en bok med skrivmetoder. Spelar en del ihop med Irma Schultz Keller och med Robert Ivansson.

Under 2011 dog min pappa, Stig Gillberg. Pappa gav mig på så många sätt musiken och visade att det var möjligt att vara skapande, göra egna grejer och tro att det bär.

2013
Skrivarlusten sprutar ur öronen. Ägnar många helger i Vitabergen-stugan. Barnen växer sig mer självständiga. Jag flyttar ner till Stockholm på heltid igen, slänger ut mina inneboende (eller ja, alltså de får gå själva och jag är hövlig på alla sätt…) Blir tillsvidareanställd i Sofia församling/Fryshuset. Får stipendium för skrivarvecka i Montemartre, Paris! Samlar ihop och skriver flera nya brukssånger för arbetet på Fryshuset/Sofia. Sånger som vrider och vänder på gamla kyrkobegrepp, som hävdar allas vår inneboende andliga vishet och samlas under titeln Sånger i Sofia. Skriver också många, mer privata, terapilåtar med mycket hjärta och smärta (Jag ville ju skriva gla’a låtar nu! Men behovet är som bekant mindre då en är gla…)
Under sommaren börjar jag spela in alla låtar med Robban Ivansson om vanligt (Han känns trygg och har odlat ett väldigt långt skägg) Skriver mot slutet av året förlagskontrakt med Verbum för boken ”Prata om livet med en penna”. Huskroppar-manuset har mest legat och väntat.

2014
Varannanhelg pappa, varannan helg skriva manus till Prata om livet med en penna under våren. Och slutputs på skivan och notmaterialet Sånger i Sofia, som har release i april. Underbar kväll i Sofia kyrka med fantastiskt band, Kammarkör, gästsolisterna Anna Sahlene, Anna Stadling, Irma Schultz Keller och dansare! Rap:aren blev sjuk dock så jag fick göra rap-debut, just det inslaget var nog mer sött än bra, men ibland måste en vara söt också…
I september finns både jag, sönerna och boken Prata om livet med en penna på Bokmässan i Göteborg och i oktober får jag ha en release till, på Fryshuset. Härlig kväll med bland annat fina nu vuxna, fd ungdomar, i min första skrivargrupp Unga Poeters Sällskap. Under hösten och vintern har jag flera utbildningsdagar runt om i landet kring boken. Och mycket bokat till 2015. Ql! I september bestämmer jag mig också för att börja skriva en haikudikt om dan på mina sociala medier, lite av ett sudoko med ord kan en säga…eller dagbok #endiktomdan.
Under hösten och vintern har vi också färdigställt ett helt nytt album: ”Från Hökarängen till Paris” som släpps under 2015, oklart när och hur…men att!

2015-2017   
Den 29 april 2015 släpper jag albumet Från Hökarängen till Paris och firar med releasekonsert på mysiga teaterscenen Kafé Klaver med musikerna Robert Ivansson, Robert Öberg, Tove Lindeborg, Christian Ekwall och Beatrice Robertsson. Mellansnacken fördelar jag på några vänner som sitter i publiken och har fått en text var i förväg att filosofera kring; Jenny Kåstad, Calle Svanell, Lois Steen,  David Carlsson och Daniela Dahl som också sjöng med mig på låten ”Jag är inte Kristus” (föga förvånande tänker du kanske som svar på den titeln:)) men det är för mig en viktig låt om att lära sig gränserna för vad jag som människa kan och ta ansvar för och ej. Sara Isaksson, Sveriges finaste kvinnliga röst om jag får välja, sjunger den och flera av låtarna med mig på albumet, ett faktum som gör mig mycket stolt!
Under 2014-2016 skriver jag i långa perioder #endiktomdan på sociala medier för att komma igång med skrivande igen och som att ge mig själv en ordination att varje dag tvingas möta mig själv i ett levande nu. Formen är haiku och en bild och under vintern 2016-17 blir det med hjälp av min redaktör Emelie Ånskog till diktsamlingen Livet bebor mig. Jag tar också fram romanmanuset Huskroppar ur byrålådan under 2016 – som påbörjades 2009 – och gör en ny slutgiltig version med välbehövlig och avgörande hjälp av samma fantastiska redaktör; Emelie Ånskog som också gör en fin illustration till omslaget. Min syster Lollo Näsvall och hennes företag Kommunikaform tar hand om formgivning av båda böckerna och den 30 november 2017 firar jag releasen av både Livet bebor mig och Huskroppar på Café String! Böckerna ges ut på mitt eget förlag Salvadore! Produktion. Jag är både förläggare, författare och förbannat glad att få skapa, uttrycka och trycka – det är en tacksam nåd och lycka!